Untill the end of time

Sådärja, då har jag tagit sovmorgon till halv 11, hade förmodligen blivit längre om inte någon smart
människa hade ringt upp till hemtelefonen från fickan dessutom, och lät mig höra när denna sågade ved.
Det var ganska skoj. Så jag klev upp och skådade vattendropparna som kikade förbi fönstret.
Solen och plusgraderna, SOM JAG HAR VÄNTAT !
NU, är våren äntligen på gång (hoppas jag).
Kastade på mig kläder, stoppade motorvärmaren i traktorn till pappa och sedan roffade jag åt mig en stege
och sprang upp på ett av alla 2000 tak här på gården och skottade lite snow.

ÅHH, nu är jag en glad och possitiv människa igen. Så länge vädret håller i sig vill säga i alla fall. :)

ska gå och krama om en spade och mysa med Siri i hundgården och skotta fint åt henne där inne.
För idag, ska det bestämt vara så att jag och Joel ska få någon sort av egentid för varandra här hemma.
Jag är less på att det är folk överallt, hela tiden, och konstant.
Man kan inte göra någonting, inte ens slappna av och bara känna lugnet för alla måsten hela tiden.
Så. om inte annat, så låser jag ut alla människor härifrån, svetsar igen dörrarna och ljudisolerar fönstrerna.
För nu, är jag lite små less på allt liv hela tiden :)

I alla fall, så ska jag gå och mysa med mina fina hundar och sedan får jag se vad vi hittar på för mys
när hjärtat kommer hem från jobbet igen :)

Puss
Jennifer.