5 dagar till första Julen

Det är ganska häftigt ändå. Förra julen sa jag att jag inte tänker vara hemma denna jul, utan jag skulle spendera jul och nyår i Thailand med Joel hade jag bestämt.. Dock ändrades ju dem planerna rejät fort när jag helt plötsligt var gravid. Men vad gör det, alla gånger jag tar varenda sekund av varje dag, resten av mitt liv med min egen lilla familj, hur tungt det än är, hur svårt det vissa dagar än känns och hur frustrerad man än är. Aldrig, skulle jag häldre välja 2 veckor i solen med hotellfrukost och sena kvällar framför att få vara med dem. Speciellt med henne. Hur en liten människa kan ändra varenda tankebana i mitt hjärnkontor. Något jag inte ens själv lyckas med. Älskade barn.
 
Om 5 dagar är det julafton. Julen 2016, den där julen jag inte skulle vara hemma utan på partÄy i thailand med snygg joel. Här sitter vi nu, föräldrar och ligger i sängen kl 21 en lördagkväll. Och jag jävlart älskar de ;) 
Även om man vissa dagar känner att det hade varit kul att göra något annat, typ sova 8 timmar ostört haha :) 
 
Lilly är ju så liten ännu, just över 3 månader, så hon förstår ju inte det här med julen i år ändå. 
Nästa år deremot, kan vi ha lite roligare. Typ grina åt tomten, kasta mat omkring sig, och kanske spendera den med sand mellan tårna. Vem vet. Inte direkt lockande i nuläget men :) 
 
Annars händer inte mycket. Det är nollgradigt ute, 5 dagar före jul. Alexander, Aj och tvillingarna kommer upp snart, det känns som ett år sedan sist vi sågs, ändå är det 5 månader. Så det blir nog skoj, bowla och så på juldagen, sen får jag förmodligen panik och måste hem, eller somnar stående och måste åka hem kl 23 haha. 
 
Alltså, om alla såg hur bra Joel är med sin flicka. 
Allt han gör för henne, för oss. Jag tror han hade kunnat gå genom eld för hennes skull. 
Jag trode verkligen inte att han skulle vara så jävla grym som han är! Och kan han inte så frågar han, han ger sig inte utan att försöka. Och kommer inte springande med henne till mig direkt hon gråter. Han försöker. Och jag älskar att han gör det. Just kanske för att allt för många bara håller tills barnet gråter och skickar vidare till mamman. Men inte han. =) Lilly är redan nu pappas flicka. Direkt hon hör honom när han kommer hem från jobbat vrider hon på huvudet och söker efter han. Hon har skrattat högt och länge 3 gånger med honom och noll med mig haha. Hon lyser upp som en sol när hon ser honom. Dem kommer nog bli oskiljaktiga, Joel och Lilly. 
Jag känner mig rätt brädad kan jag meddela. Och det är nog enda gången jag inte har något emot det! 
Dom är det bästa jag har, och Lilly är det finaste jag och Joel har gjort. 
 
Tänk att den där lilla flickan, har fått plats i min mage. Hon har varit med mig konstant i 9 månader, dag som natt, hon har hört mig gråta, skratta, skrika, svära och snarka. Hon skapade hormoner i min kropp så jag själv inte ens längre förstod hur jag fungerade eller vad som hände. Hon gav mig smärta och värk i typ 6 av 9 månader, hon sparkade mina revben ömma, och fick mig att kissa 49 gånger / natt. Hon gjorde mig tungandad och om de är möjligt, mer envis än jag varit innan. För jag kämpade på, med henne i magen och höggravid, upp för trappan i Linafallet, för jag skulle tamejfan fiska! Backar jag har bestigit och haft mig. Allt för att fördriva tiden när man väntar. Tänk att jag och Joel har skapat den där lilla människan. Våran framtid. Tänk att, utan att vi visste om det, så bestämde hon att det var dags för oss att börja leva på riktigt, även om vi inte planerade något sådant än på några år. Tänk hur hon förändrat våra liv på så många sätt och alla till dem bättre. Jag kommer aldrig förstå hur man kan älska någon så mycket som jag älskar min Lilly. Och jag kommer aldrig någonsin kunna tacka Joel nog för att han gett mig det vackraste i livet. Jag älskar dem, villkorslöst, resten av mitt liv. 
Dom är vad jag har närmast hjärtat, och det är endast för dem jag är beredd att göra allt jag kan för att dem ska må bra. Dom är hela min värld och utan dem vet jag inte vad jag skulle göra. 
 
 
Jag har börjat fylla i en bok om Lillys första år. Det är först när jag gör det som jag får ångest att jag inte fotat magen mer osv när vi väntade henne.Eller i alla fall fotat mig och Joel tillsammans.
Jag får helt enkelt göra det bättre nästa gång. OM det blir någon!

 
 
 
Joel är en underbar pappa. Och jag önskar att alla såg allt som jag ser. För man blir varm i kroppen <3
↑