Det här med vem som ska göra vad
Jag personligen anser kanske att ja, fine, om den ena av föräldrarna arbetar och den andra är hemma med barnet, så är det kanske mest logiskt att den som är hemma med barnet tar det mesta på nätterna.
Men det kan ju inte gå till en sån pass överdrift att det bara är en person som ska bära när magen gör ont på den lille, byta blöja, trösta, byta kläder när dem är helt nerspydda. Barnet har 2 föräldrar, vilket betyder att båda förmodligen borde göra något sånär lika mycket. Eller är det bara jag? Förmodligen är det bara jag,speciellt eftersom man aldrig får yttra sig eller vara sig själv för den delen heller bland folk blev det ganska jävla solklart för nån dag sedan. Hur som helst!
Jag tycker faktiskt att man måste dela upp det ganska lika. Jag menar ja, som här hemma jag tar alla nätterna, givetvis har joel burit runt henne han också när magen gör ont eller ingenting duger och jag inte sovit på typ 24 timmar. Men tillex som inatt här hemma hos oss då. Lilly somnade just före 22 tror jag och vaknar kl 23 med jordens magont. Ingenting dög förutom att bli buren "liggandes på mage på armen", nivet, ähh ni som fattar ni fattar. I TVÅ timmar. kl 01:00 kollade jag på klockan inatt och då hade hon somnat igen. Jag domnade av ca 1 timma innan hon vaknade. Det vill säga att jag somnade ca 2:30 och hon vaknade ca 3:30 igen.
Sedan har jag burit henne IGEN till klockan var just före 06 på morgonen när Joels larm ringde.
Vid det laget var jag så trött så jag kan eventuellt till och med ha sovit ståendes med henne i min famn för några sekunder. DESSUTOM var ena bröstet sprängfyllt med mjölk och värkte något så GUD FÖRBANNAT och läkte till förbannelse. Men det är klart, jag väckte ju Joel så jag fick stressa i mig 2 mackor för att lägga mig i sängen med henne direkt sen och höra när han åker till jobbet hyffsat utvilad medan man själv är irriterad och trött som fan efter ca 1timmas sömn.
Men det kan ju inte gå till en sån pass överdrift att det bara är en person som ska bära när magen gör ont på den lille, byta blöja, trösta, byta kläder när dem är helt nerspydda. Barnet har 2 föräldrar, vilket betyder att båda förmodligen borde göra något sånär lika mycket. Eller är det bara jag? Förmodligen är det bara jag,speciellt eftersom man aldrig får yttra sig eller vara sig själv för den delen heller bland folk blev det ganska jävla solklart för nån dag sedan. Hur som helst!
Jag tycker faktiskt att man måste dela upp det ganska lika. Jag menar ja, som här hemma jag tar alla nätterna, givetvis har joel burit runt henne han också när magen gör ont eller ingenting duger och jag inte sovit på typ 24 timmar. Men tillex som inatt här hemma hos oss då. Lilly somnade just före 22 tror jag och vaknar kl 23 med jordens magont. Ingenting dög förutom att bli buren "liggandes på mage på armen", nivet, ähh ni som fattar ni fattar. I TVÅ timmar. kl 01:00 kollade jag på klockan inatt och då hade hon somnat igen. Jag domnade av ca 1 timma innan hon vaknade. Det vill säga att jag somnade ca 2:30 och hon vaknade ca 3:30 igen.
Sedan har jag burit henne IGEN till klockan var just före 06 på morgonen när Joels larm ringde.
Vid det laget var jag så trött så jag kan eventuellt till och med ha sovit ståendes med henne i min famn för några sekunder. DESSUTOM var ena bröstet sprängfyllt med mjölk och värkte något så GUD FÖRBANNAT och läkte till förbannelse. Men det är klart, jag väckte ju Joel så jag fick stressa i mig 2 mackor för att lägga mig i sängen med henne direkt sen och höra när han åker till jobbet hyffsat utvilad medan man själv är irriterad och trött som fan efter ca 1timmas sömn.
Det jag vill ha sagt är, att Jolly boy (världens bästa pappa och snyggaste pojkvännen) vaknar alltså (helt otroligt nog) av att hon skriker hysteriskt för att lilla magen gör så ont. Men han ids inte ta henne och gå med henne typ 20 min i den enda ställningen som hjälpte och hon var "nöjd" och tyst så att jag kunde få sova 20 min. Alltså 20 min, jag begär inte så mycket mer för i slutändan har vi (jag tycker mestadels jag) sålt sömnen när vi fick barn. Det är en sak, men att inte hjälpas åt på natten när det är ganska uppenbart att jag är totalt slut och helt knäckt så kan jag känna att näe. Varför ska jag ens anstränga mig för att ställa upp för honom då?
Han har varit på hockey med jobbet när vi var första gången till Luleå med Lilly. Jag ides inte säga något. För jag har inte tänkt spärra in han direkt bara för att vi fått barn! Han har varit på Julbord med jobbet, fått en saftig utekväll medans jag var hemma med hysteriskt skrikande barn, otröstlig och helt jävla slut själv. Han träffar folk dagligen på arbetet medan jag måste åka till stan för att kunna se någon alls eftersom ingen är hit, eller hör av sig heller. Eller så är det standard att dem blir sjuk eller liknande direkt det är helg och man kan hitta på något.
Nä, det här mer barn säger jag er. Det fanns en anledning till att jag var väldigt osäker på om jag någonsin ville ha barn innan vi fick Lilly. Jag menar, förra julen gav jag Joels mamma en pratande docka i julklapp och sa att det är det enda barnbarnet hon kommer få av oss. Det blev ju inte riktigt så eftersom jag plussade dagen efter jul haha :D Nåja, Lilly må ha varit oplanerad. Men jag älskar henne mer än någonting annat och kommer göra allt för henne, även det känns vissa dagar och nätter som att hon försöker ta livet av mig.
Nä, det här mer barn säger jag er. Det fanns en anledning till att jag var väldigt osäker på om jag någonsin ville ha barn innan vi fick Lilly. Jag menar, förra julen gav jag Joels mamma en pratande docka i julklapp och sa att det är det enda barnbarnet hon kommer få av oss. Det blev ju inte riktigt så eftersom jag plussade dagen efter jul haha :D Nåja, Lilly må ha varit oplanerad. Men jag älskar henne mer än någonting annat och kommer göra allt för henne, även det känns vissa dagar och nätter som att hon försöker ta livet av mig.
Utan tvekan är hon det absolut bästa som hänt mig, och det finaste jag och Joel gjort tillsammans.
Det är inte meningen att låta gnällig på joel. Han är utan tvekan den bästa pappan till våran dotter, han skulle göra vad som helst för henne om det så hade kostat han miljontals kronor eller hans eget liv. Jag tror han skulle kunna ge upp nästan vad som helst för att hon ska må bra. Sen är det rätt skönt att han drar sina sånger och danser för henne oftare än för mig numera, för jag började känna att det kanske gick lite överstyr där ett tag haha.
Inte vet jag. Idag är det efterkontroll på Lillys Exit utgång, det vill säga mitt underliv!
Det kan ju bli spännande. NOT! Är rätt otaggad på att ha mer folk att kraffsa runt där nere efter dessa månader. Men vad ska man göra. Imorgon är det tandläkare och på onsdag frissan.
Det kan ju bli spännande. NOT! Är rätt otaggad på att ha mer folk att kraffsa runt där nere efter dessa månader. Men vad ska man göra. Imorgon är det tandläkare och på onsdag frissan.
Inte för att vara den som är den, men lite skönt ska det ändå bli att komma ut från huset utan barnet. Även om jag stressar sönder innan jag ens kommit till stan när jag åker utan henne för att ni vet. "mamma kan henne bäst och alla andra kommer göra fel och kommer säkert tjorva till hennes rutiner" osv osv osv.
Ja, precis så som jag aldrig skulle bli blev jag. Tack och lov att Lilly är värd det haha =)
Ja, precis så som jag aldrig skulle bli blev jag. Tack och lov att Lilly är värd det haha =)
Nåja, hon sover, jag har skottat snö och hundarna är rastade. Tvätten är i torktumlaren och huset skulle jag städa men jag ids fan inte göra det utan jag går och vilar en stund istället innan Joel kommer hem och tar över barnet så jag får åka på min underredes kontroll.
Yippi kayey motherfucker.
Det var allt för idag.
Tjing
