Linda Jennifer Teres

Jag längtar efter att få säga orden Jag älskar dig till någon. Jag längtar efter att få somna och vakna brevid någon. Jag längtar efter att komma hem från jobbet och ha någon att prata med eller lyssna hur dagen varit för den personen. Jag längtar efter att få reta gallfeber på någon. Någon att skratta med och åt, någon som skrattar åt mig, men som också lyssnar på mig. 

Jag längtar efter att göra någon lycklig. 

 

Jag är inte en invecklad person. Men om någon ger mig mixade signaler och inte kan göra klart för mig vad man vill eller inte vill så blir jag helt jävla lost. Då kan jag säga en sak och göra en halv annan under tiden som jag skapar en 3e. Jag är stenhård med ärlighet. Kan man inte vara öppen och ärlig har man ingenting i mitt liv att hämta. Stör man sig på något, säg det! 
Men man får inte glömma att visa uppskattning också.

Att lyfta varandra och visa att man alltid finns där när det behövs. 

 

Däremot märker jag själv att jag genom åren har byggt ihop nån form av kravlista. 

Förut har jag varit helt kravlös. Och även om listan nu inte är lång så är det några punkter jag inte låter någon komma förbi. 

1. Ärlighet. Var alltid ärlig med mig. Jag är så mycket mer förstående än vad alla fått för sig. 

2. Tillit. Om jag säger att jag litar på dig. Ta det på allvar. Jag har övervägt alla för och nackdelar med att låta just dig få komma närmare än många andra. Men om du på något sätt gör att jag förlorar min tillit till dig så kommer du få bevisa för mig att du fötjänar den tillbaka. 
3. Ödmjukhet. Alla har levt ett liv innan. Alla har varit med om saker i livet och även om man kanske har varit med om samma eller liknande händerlser så har alla hanterat det på olika sätt och det har påverkat oss olika. 

4. Kommunikation. Jag är själv inte världsmästare på det. Men jag försöker så gott jag kan. 

5. Förlåta. Alla kan göra misstag. (beroende på vad det är) Upprepade misstag är inte längre ett misstag enligt mig. Man vet precis vad man gör och man vet vilka konsekvenser det får. Men jag är bra på att förlåta andra. Många förtjänar en andra chans. Inte alla. Men man får bara 1 chans med mig. Kanske 2 men då ska det vara jädra bra grunder för att få en andra. 

6. Somna aldrig osams. Det är de värsta som finns. Jag mår så dåligt av sånt. Har fått göra det under många år förut. Och jag vill aldrig göra det igen. Det ger mig grov ångest och jag börjar bara övertänka. 

7. Denna är något jag faktiskt reflekterat mycket över sista året. 

Sluta vara rädd. Du tjänar ingenting på att vara rädd för allt. Alla är rädd att bli sårade, bli lämnade, övergivna, ensama etc. Men ska vi gå runt och vara rädd för att förklara vad vi känner, visa vad vi går för eller låta något älska oss och vi älska dom. Och  såra mig hellre med sanningn än vita lögner, råa lögner eller ghosta. Jag kommer aldrig att döma någon. Jag accepterar alla för den dom visar mig att dom är. Och vissa kanske får fortsätta ett bli en bekant och andra kanske blir någon jag en gång kände. Men jag vill inte leva med den där känslan att jag aldrig vet vad det kunde ha blivit. 

 

Jag vet inte vad jag ville ha ut av dedär egentligen???????????????????????

Imorgon ska jag i allafall damma på gymmet. Så enkelt är det bara. Det är no more lata tider. Det är dags att jag återuppstår. Jag har haft mina år för mig själv nu. Jag är tillbaka känslomässigt men kroppen behöver nog komma tillbaka igen den med. Även om jag är världens mest obrydda person när det kommer till utseende etc. Men denna gång handlar det om att jag känner hur mycket jag behöver det för mitt psyke. 

Ingen av oss blir yngre.