Linda Jennifer Teres

JAHAAAJAAAA!!!
Så var det ännu en Lördag vi betat av. 

 

Hämtade pigan 13 igår från skolan. Drog på biblioteket och läste böcker. Lånade med oss nå böcker med julpyssel hem. Kom hem, kastade i oss mat och åkta på badhuset. Hon var inte bara lycklig igår när vi la oss, hon var tacksam för dagen. Jag också för den delen. Dels för vad vi hade gjort under hela dagen och hur kul vi har haft, men jag var fruktansvärt tacksam över det faktum att mitt 6åriga barn faktiskt sa orden "Jag är tacksam för allt vi gjort idag". Det är som nått med dedär ordet. 

 

Idag har jag inte alls varit lika i huvudet tyvärr. 
Jag har absolut varit pigg, jag small av när jag la lilly igår och det var nog mer behövligt än jag hade trott att det skulle vara. Jag sket i att tv:n var på och alla lampor utanför sovrummet också. Det fick bara bli en sån dag. Jag behöver inte göra allt hela tiden.... Jag försöker iallafall att intala mig det. Men igår gick det mycket bra. Det var skönt. Men åter till idag. 

Vi började väl att Carpa dagen där vid 9.45 eller nå. Käkade frukost och sen skrev Hanna och frågade om vi ville komma till Tjotti och åka skridskor. 
Det var varken för eller emot det förslaget för min piga. Men när även hennes klasskompis skulle vara där så gick det lite enklare. Dom har lekt och fikat, pysslat och härjat. 
Vad jag älskar att åka ut till dom. Det är som lugn för själen på ett sätt jag faktiskt aldrig kunnat förklara riktigt. Det bara är så. 

Väl hemma tog vi tag i pysslandet igen. Det är så mysigt att pyssla med Lilly, jag önskar så att mitt huvud inte malde tusen saker hela tiden så jag bara kunde hålla min fokus där. 
Men det är sååå svårt vissa dagar när hon älskar att prata hela tiden, och så ska jag försöka koncentrera mig på vad jag pysslar med och försöka läsa från en bok vad jag skulle göra egentligen etc. Det blir bara pannkaka tillslut av allt. Total soppa i huvudet. 
SÅ, jag mutade henne lite för att vi skulle åka till Sjöparken och åka madrass. 
Fan vad det är kul att man ännu kan vara som ett barn. Älskar deee!

 

Jag har dock ändå lite dåligt samvete.. 

För när jag har såna dagar som jag då haft idag. Även om vi har skrattat som fan och haft sjukt roligt så har jag märkt att jag varit snäsig mot henne. Och det är inte med mening. Men det är så svårt att försöka få en tanke i taget och när hon så gärna vill göra allt i hela världen med mig så sätter jag sån sinnes press på mig själv. 

Jag VET att jag absolut inte är en dålig mamma. Det finns ingen förälder som är glad och skrattar alla dygnets timmar varje dag hela året. Men jag tycker om att vara sån med henne. Jag vill inte att hon ska se glimtar av vad jag har haft som vardag. Men ibland bara blir det. Och jag mår kuk dåligt när det blir så. Även om hon ändå.. 
ALLTSÅ FÖRLÅT men jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna mitt barn!!!!

Även om hon varje kväll vi går och lägger oss, lägger sig på sida mot mig, tittar på mig och säger att jag är världens bästa mamma och att hon älskar mig till månen och tillbaka "Godnatt bby girl" etc. 

"Idag tycker jag att du har varit lite arg mot mig mamma, varför har du varit det?"

-Jag har inte varit arg på dig, absolut inte för en sekund. Jag har bara varit så stressad i mitt huvud och jag har inte haft tid att stanna upp och djupandas, sådär som du vet att mamma brukar behöva göra ibland och ibland brukar du till och med säga åt mig att jag ska djupandas.

"Vad skönt att vi alltid löser allt innan vi somnar. Jag älskar dig mamma, mest av allt på hela jorden".

Och det är väl ungefär i dom stunderna jag börjar snora rätt omgående, i smyg. 

Hon är så jävla solklart det finaste jag gjort och det dyrbaraste jag har. 

 

Det är så få personer som fått uppleva den sidan av henne. Hon är oftast en liten mjukis, på samma gång som hon har attityd och humör. Men hon är så ödmjuk. Så försiktig och så förstående. Till och med fröknarna hon haft på dagis i alla år har varje gång vi haft utvecklingssamtal eller vad det heter sagt att hon är så lill-gammal. Och extremt hjälpsam. Mån om alla och ingen ska vara utanför. 

 

Hon har haft lite tuffa perioder på dagis faktiskt. Ett barn har bitit och klöst henne så pass att hon fått märken av det. Kastat saker på henne och kallat henne saker. Svårt att förklara men bara rakt igenom elak. Och jag har så SJUKT svårt för sånt där. Barn ska fan vara barn. Man ska inte bete sig sådär. 
Sen hade hon en vikarie som pussade henne på kinden 2 ggr. Och det kan jag lova mina säkringar brann åt helvete av. Hennes pappa sa inte ens nått åt mig fören dagen efter för att, ja, han vet att jag hade sparkat in dörren på dagis om jag så var tvungen. Jag har aldrig kännt en sån jävla känsla i min kropp att jag bara vill riva tag i håret på nån, sparka undan fötterna och trycka tänderna mot en trottoarkant och stampa till allt jag kan. USCH vad arg jag var. 

MEN! 
Det löste sig. Och efter det är Lilly väldigt nog med "stopp min kropp". Och om det så är åt mig hon säger det när jag kittlar henne så slutar jag direkt jag hör orden. 
För jag vill inte på nått som helst sätt få henne att tro att det finns gånger då det är "okej" att inte lyssna på det. 

 

Nå vilket som. Nu vet jag inte vad fan dehär blev som vanligt. 

Jag skulle bara städa undan lite pyssel men har inte rört en enda grej av det. 

 

Annars är livet ändå rätt bra. Lite tänker jag ibland dedär.. Ni vet "jaha och vad händer nu då?" direkt nått går lite för bra eller rullar lite för lätt. Som min chef brukar säga "det kan aldrig bara vara en sak, börjar nått gå snett för dig så blir det bara värre". 

Japp!

Men nu har det varit rätt lugnt ändå en tid. Och det gör mig lite orolig samtidigt som jag faktiskt njuter av att allt bara känns helt okej. Jag känner mig okej, livet känns okej, mina känslor är inte överallt och även om huvudet kokar mer vissa dagar än andra så känner jag mig levande. 

Jag lär mig att älska mig själv mer och mer för varje dag som går. 
Helt ärligt är jag faktiskt jävligt stolt över mig själv över mina framsteg jag gör, även om dom är småa.  Och att ingen annan påpekar något om det eller märker det gör inte mig någonting alls. För det är för min skull jag kämpat och kämpar med att bara blir bättre hela tiden. Ingen annans. 

Så att jag känner mig stolt över mig själv tar mig längre än andra tror. 

 

Men så länge jag har musik kommer jag nog alltid att ta mig ur allt. 
Och så länge jag har Lilly vid min sida så vet jag att jag aldrig kommer sluta att försöka förbättre mig själv varje dag. Jag gör så gott jag kan med vad jag har och vad jag kan och orkar. 

Jag har lärt mig att jag inte är odödlig och är jag trött på dagen så måste jag vila. 

 

Men vet ni.

Jag är så rädd om er alla. Ni är så nära mitt hjärta och jag är så fruktansvärt tacksam för varenda en av er som är en del av det. Jag är så glad att Lilly får växa upp med så många som älskar henne som om de vore eran egen syster eller dotter. Jag är SÅ glad att hon har så många människor omkring sig som faktiskt lyssnar och ser henne. Som gör allt för henne. 
Jag vet att hon är lika tacksam för er som jag är. 

Hon är rädd om er. Hon säger det till mig ofta. Och jag vet att många gånger tror ni nog att det inte är hennes ord när jag berättar vissa saker. 
Men för det första så kan jag inte ljuga (inte hon heller för den delen). Och för det andra så är hon så jäkla mån om alla, det är vi båda. Ni ska må bra och ni ska vara glada. 

 

...

Jaja, jag märker själv att jag har ångest att jag varit så snäsig mot henne idag. Även om vi rett ut det innan hon somnade. Det spelar ingen roll. Det är mitt samvete som äter upp mig inifrån. 

Hon har torkat mina tårar och kramat om mig så många gånger när jag varit trasig. 
"Mamma, vill du har kärlek? Jag ska ge dig en kram". 

Hoj så börjar jag gråta. Just dom orden, från henne.. Det går inte att beskriva i text. 

Jag vill inte heller skriva ut det här. Vill ni veta får ni absolut fråga. Det gör ingenting :) 

Men ta det face to face med mig isåfall. Jag är rätt öppen med allt bara man frågar mig :) 

 

Nu ska jag lyssna musik och spela mobilspel. Har kört fast i dagarna 2. 

 

Var rädd om er, och jag finns alltid. Glöm aldrig det. 

Älskar er. 

Puss och Kram!