Linda Jennifer Teres

Respekt. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det egentligen. 
Men respekt, ärlighet, tillit, kunna se saker från någon annans perspektiv, vara en god medmänniska och ha förståelse för att allt tar olika tid för var och en. Omtänksamhet. Ge och ta. PERSONLIGHET!
Det finns så mycket jag värdesätter mer än utseende och svindyra märkeskläder. 
Och det har ingenting med någon man träffar att göra. Utan det har att göra med vem det än är jag träffar. Jag har aldrig någonsin gått på utseende. Jag tycker att man blir vackrare med en fin personlighet och bra värderingar än vad man blir av smink, kläder och halvnakna bilder. 
Sånt har bara att göra med dålig självkänsla i mina ögon. Inte alltid med många gånger. 

 

Jag menar inte att det är fel att vilja ha märkeskläder eller smink, fransar eller nått sånt. Men den biten med att lägga ut sig själv på nätet eller skicka bilder till andra på det sättet har mkt med det att göra. Det är enkelt sätt att få uppmärksamhet på. Det är lätt att få någon i sängen om man känner för det. Men hur mår ni innerst inne egentligen? Varför är behovet av att få och ge uppmärksamhet till alla så viktigt för er? Det kan ju inte bara vara jag som ännu är en oldschool romantic in a hookup world så att säga?! Isåfall vill jag aldrig någonsin ha ett förhållande igen och få dela livet med någon kan jag ju säga. Jag vill inte vara med någon som ger 100+ andra tjejer uppmärksamhet och skalar bananen till bilder eller filmer av någon annan. Kolla porr som normalt folk. Ja. Det gör väl till å med jag ibland. Men det andra är faktiskt respektlöst. 
Kanske är det bara jag som tänker så. Det känns faktiskt som det iallafall. Kanske är det för att jag inte känner något behov av att sitta och ge andra uppmärksamhet om det så ens är en liten lajk på sociala medier eller vad det nu är. För jag tycker det är respektlöst. Och världen idag är så fucked up. Jag gruvar mig dagligen för hur det ska bli för alla våra barn att växa upp i detta. Allt skumt har blivit så normailserat. Det är typ okej att ha 4 tjejer samtidigt för att ingen vågnar öppna munnen och sätta ner foten. Det är okej för killar att vara rädd för att visa känslor eller att ens våga visa att man träffar någon men på samma gång så ska tjejer (oftast, tjejer kan vara lika knepiga) bete sig som att man är i ett förhållande medan andra partnern håller alla dörrar öppna och är livrädd för att stänga den porten. 

 

Jag tänker då fan inte vara medverkande på något sånt. 

Vet ni, jag är barnsligt romantisk rätt ofta. Jag älskar att gosa och jag sitter hellre hemma en helg och gör någonting med den jag tycker om än att dra på fest. Jag har värderingar och jag har drömmar som alla andra. Kanske är det för att jag spenderade hela förra året till att festa varje helg jag inte hade mitt barn. Kanske är det för att jag för en stund bara slapp tänka och fundera då. Jag slapp ta tag i mig själv. Jag tänker inte sticka under mattan att jag har haft roligt. Det är lätt det roligaste året jag haft och jag har gjort så sjuuuuuuukt mycket och upplevt saker. Jag menar alla får inte möjligheten att åka upp till Kebnekaise med helikopter i Augusti med 35 plusgrader och åka rutschkana ner för en snöig bergstopp med sitt barn. Alla har inte ens möjligheten att ta sig upp själv på morgonen. ETC!

Förra året var vårat år. Jag kommer aldrig någonsin att glömma det. Men livet går framåt och jag insåg när hösten smög sig på att jag är inte sån. Jag älskar att ha roligt, och det är självklart att fara ut ibland är roligt. Men jag vill ha trygghet i mitt liv. Jag vill ha någon som orkar lyssna på mig men som inte tror att jag ska packa och dra för att jag ibland sitter helt tyst och glor i telefonen eller överlag bara inte säger eller gör mycket. Jag är allt eller inget. Jag har rätt svårt att hålla mig till mittemellan men jag jobbar på det hela tiden. Och varje dag blir det bättre. Jag vill ha någon att fråga hur dagen har varit, att skratt med och åt och någon som kan skratta åt mig. Jag vill ha någon att bygga drömmar och framtidsplaner med. Jag längtar efter så mycket. 

 

Ska jag vara ärlig så längtar jag faktiskt efter att dela våran vardag och vårat liv med någon. Och jag tror att Lilly längtar efter det mer än mig. Hon har tjatat på mig i snart ett års tid att jag måste träffa någon. Hahahahaha som i våras när jag pratade med Isso i telefonen, och jag slog på högtalaren så att Lilly också skulle få vara delaktig, vilket hon älskar, så säger ungen mitt i allt när jag står och lagar mat och underhåller henne samtidigt som jag pratar i telefonen:
"ALLTSÅ Mamma, seriöst. Kan du bara bli kär nångång så du börjar bete dig. Du är jobbig!" 

Svårt att skriva, det behövde upplevas. 

Jag saknar att känna mig viktig för någon annan än mitt barn, att känna mig behövd och uppskattad. Jag saknar att känna mig älskad och jag saknar helt ärligt att höra jag älskar dig av någon. 

Jag är en simp för gullande. Jag hade absolut kunnat börja snörvla bara någon typ hade köpt en choklad åt mig som jag tycker om utan att jag ens bett om det. 
Jag är långt ifrån en hårding men .... DUUUDE!!!!
Det har fan tagit fram tills nu att förstå att jag har blivit mjukis !!!! På riktigt igen?!

Hahahaha, näähäääe vad sjukt! Har inte ens reflekterat över det. 
Och en sak är ju 100% säker. Dom där jävla hormonerna har fuckat upp min skalle i 3 års tid, jag tänker aldrig mer göra det mot mig själv. NEJ NEJ OCH ÅTER NEJ! 

 

Iallafall. Hahahahah! FAN VAD SKÖÖÖÖÖN känsla! 
Blev så glad så jag började gråta. Åhhhhh. Hej jenkipenki, jag har saknat mig. Välkommen på tillbakavägen gumman. Nu ska vi fan carpa skiten ur livet !!

 

Men iaf. Japp. Jag är så jävla redo för att låta någon vara en del av vårat liv på alla plan. Men det är lite skrämmande på samma gång. Tänk om jag tappar bort mig själv igen? 

Jag hoppas att den personen som vill bli en del av vårat liv kan acceptera att jag mellan varven blir lite off och lite egen, att jag är väldigt känslig men ändå kan säga ifrån när saker går för långt. Att jag älskar att prata om livet, eller månen eller vad som helst för saker. Men jag måste få ta det i min takt. Det går inte att tvinga mig att börja prata om vad som helst. Det mesta, ja, men inte vad som helst. 

 

Jag längtar fan ihjäl mig till den dagen. FAN vad jag längtar. När det nu är. 
Det spelar egentligen inte så stor roll. För livet är rätt så jävla bra som det är nu också. Lite knarr i hörnen men jag vet att allt alltid löser sig, det gör de alltid. Spelar ingen roll vad det handlar om. Och sen finns det alltid en lösning på alla problem! Glöm aldrig det. Ni bestämmer bara själva om ni vill ta tag i det eller låta det rinna ut i sanden. Men som sagt tid. Ni får aldrig tillbaka tid. 
Och se framåt istället för bakåt. Blicka tillbaka för att se hur långt ni kommit, men stanna inte kvar i vad som varit. Och glöm fan inte bort att jag alltid finns här. Vad det än gäller när det än är. 

ÅHHHHH!!!
Jag blev fan hyper glad när jag insåg att jag känner känslor "normalt" igen. Svårt att fortsätta skriva. Blev fan lycklig på riktigt. Och jag vill egentligen bara ringa alla och säga jag älskar diiiig men jag måste bete mig. Det är flera stycken som redan har hotat med att lägga in mig på psyket när jag har mina dagar hahahaha. 

 

Men en sak till. Att känna känslor "Normalt" för mig är onormalt för många andra. Men jag känner varenda känsla så fruktansvärt intensivt och det är på gott och ont. Så när jag blir sårad eller besviken känns det ordagrannt som att någon tryckt en kniv i mitt hjärta och sen satt en elefant på bröstet, ångesten blir fan outlidlig etc. Men när jag är glad, lycklig och bara WOHOOOO!!! Jag tror jag hade kunnat göra många vansinniga med hur jobbig jag blir. Som ett barn. Kan inte sitta stilla, skrattar åt allt hela tiden, jävlas (fan vad jag älskar att jävlas). Jag blir som ett barn helt ärligt. Och jag skäms inte över det. För jag älskar det med mig. Jag älskar det och jag älskar det lite mindre vissa dagar. 

 

NÄÄÄÄÄ fan jag är för hyper och lycklig just för stunden över detta nu. 

 

FAAN VAD JAG HAR SAKNAT DETTA !!!!!!!!!!!!!!!! Är det ok att vara kär i sig själv? Isåfall blev jag just det. För jag vet att jag backar mig i alla jävla lägen. 

 

på återseende måste fan suga i mig denna stund. 

 

PUSSSSSS älsklingar. Jag älskar fan er.