Linda Jennifer Teres

Dagens träning för min diamant gick ju som en dans för hennes del. 

Morsan här har suttit och skrattat åt tiktok med hörlurarna och vol max på läktaren. 
Om det hördes när jag bört ihop i skratt? Förmodligen. Om jag skäms? Nä, jag är spezzzzial. Jag är härdad vid att andra kollar konstigt på en vissa gånger när man inte kan bete sig som folk. 

Ni förstår ju själv att det inte är så konstigt att jag trivdes i byn. Jag bara levde ut. Varje dag. 

 

HELVETTTEEEE vad skönt det är att ha börjat skriva av sig igen. 
Gud vad jag känner att hela jag är så mycket mer samlad i huvudet. Och det är helt vansinnigt hur skön känsla jag har i hela kroppen sen jag la av med p-piller. Jag känner igen mig själv mer och mer för varje dag som går och jag älskar fan mig själv. Jag går inte runt och sänker mig själv flera gånger om dagen. JA SÄG DÄ DE! Är man så är man en jävla prinsessa!!

 

Men under tiden jag inte satt och skrattade på läktaren hann jag reflektera över saker och ting. 

Jag hann tänka efter och jag hann nog få lite klarhet i en del av mina egna tankar. 

Efter pausen satte jag mig högst upp för att se bättre. Lite längre ner snett till vänster satt ett par, fnissandes. Jag saknar det kanske lite, även om jag aldrig erkänner det. 

Jag saknar att någon håller min hand och ger mig en puss bara för att. Jag saknar nog den där närheten på något sätt. Jag har haft grova problem med att någon rör i mig. Och alla som känner mig kan intyga det. En kväll på krogen går ofta ut på att direk någon ens försöker röra mig på armen för att få kontakt med mig kommer någon jag känner "Ja alltså jag hade inte rört i henne bara sådär, hon får fan panik när nån bara rör i henne när hon inte är beredd, du kan få en smäll men du kan ha tur också". Så jävla risigt egentligen hahahhaa. Nää. Men man är väl lite av ett sär. Eller något. 

Jag vet inte riktigt faktiskt. 

Det är väl allt som varit som format en på sätt och vis. Ja inte fan vet jag. 

Jag saknar bara närhet. Väldigt mycket. Jag älskar det. 

 

 

Nåja. Spenderade kvällen hos pappa och grillade marshmallows med pigan. 

Vad jag uppskattar sånadär småa saker. Det är så mysigt. Bara sitta där och stirra och bara vara i nuet. Det är svårt att förklara för dom som inte tänker likadant. 
Men man kan liksom bara vara. Och hon är likadan. Jag slog på tv:n åt henne och hon försvann in i fablernas värld med sin godispåse en stund och jag satt på golvet framför elden. Alltså nääää. Nog ska man ha en stuga. Förstå hur mysigt att åka till stugan, göra en eld i kaminen och bara sitta och stirra på elden, barnet leker och är nöjd och allt bara känns top!!!

Tar det gärna i ett hus också. Men just nu känner jag att jag inte tänker hets leta hus. Det är ju groteskt vad alla priser spårar ur! Fan gått så långt att jag har funderat på OF bara för att jag inte vill ta från mina andra pengar och tanka bilen för det svidet satan själv 🤣

 

Jag ska inte starta en OF. Men jag är ju som jag är. Så man ska aldrig säga aldrig. 

Man får sina snilleblixtar. Hälften av dom var på impuls och resterande är ett stort frågetecken hah. 

 

 

Summa sumarum.

Jag saknar närhet, jag saknar att känna mig viktig för någon. Missförstå mig rätt. 
Jag vet att jag är viktig för mitt barn och jag vet hur mycket vi ger varandra. 

Men jag saknar att ha någon att dela våran vardag med på ett sätt där jag känner att jag kan få vara mig själv utan att någon dömmer mig. Jag saknar att ha någon att komma hem till efter jobbet när inte pigan är hos mig. Jag saknar att kramas och jag saknar att vara lilla sked. 

Men att sakna är nyttigt på sitt sätt också. 

Det är bara det att jag har märkt vad alla har menat när dom sagt att när man är själv för länge blir man typ förvildad. Jag skulle inte vilja kalla det förvildad. Jag skulle nog mer kalla det för att man vänjer sig vid att man alltid kan göra på sitt sätt. Att man vänjer sig vid ensamheten som infinner sig. Att man vänjer sig. Men också att man inser att vara självstädig och stå helt ensam inte är så hemskt som man trott. Jag tror många försöker ta igen alla år dom inte varit ensama. 
Försöker göra allt man inte kan eller vill göra i ett förhållande. 

 

Saken är den att man inte kan kräva för mycket av varandra. Man måste ha tillit. Och tålamod. 

Jag har aldrig varit den där som säger nej du ska inte göra de och nej jag vill inte att du gör si eller så. Jag har alltid låtit alla jag varit i en relation med göra vad dom vill utan att dömma dom. 

(inom rimliga gränser)
Alla har olika saker som får dom att varva ner, stänga ute allt annat och bara vara för ett tag. Mitt sätt är inte bättre än någon annans sätt. Vissa kanske behöver sitta och titta tv, andra spendera timmar på gymmet, andra har spenderat tid vid datorn och spelat, ibland kanske det handlat om att festa bort allt och då har jag fan sagt ifrån. 

 

Man får inte börja ta varandra förgivet. Man ska inte glömma bort att man alltid har varandra att luta sig tillbaka på. Men det är också viktigt, tycker jag, att man inte glömmer bort att vårda och ta hand om varandra och vad man har. Ge och ta. 

Jag ser så många av mina vänner gå igenom saker hela tiden. Jag har själv gjort det. Det vet vi alla. För jag är aldrig tyst när någon frågar. Jag är öppen och ärlig. 

Jag ser som ingen vits med att man inte är ärlig när någon ställer en fråga. 

Det är även här självklart att alla är olika. Men en lögn är en lögn och sanningen kommer alltid alltid alllllllllltid fram, hur bra man än tror att man kan undanhålla saker. 

 

NU blev dedär definitv något totalt osammahängande på alla jävla plan hahaha. 

Men det reder sig mer och mer. Ha överseende. 

 

Grannarna är iallafall tysta idag. Det var ju fruktansvärt skönt. Hade behövt diska men jag känner faktiskt att jag inte dör om jag tar det imorgon även om jag tycker om att vakna upp och veta att iaf köket är i renligt skick. Jaaa... Och baka skulle jag göra. nån kaka/bulla vad fan det var?... CHEESCAKE var de ja. Si där. Men glömde nått man skulle ha i. Minns inte just nu vad fan det var heller... Att man ens är i brukbart skick va ? 

Så det får väl iallafall bli antigen imorgon eller till veckan jag vevar ihop den. Det såg sjukt gott ut. Och vi vet ju alla att ser det gott ut så smakar det ju säkert skit, men man måste prova för att veta. 

Jag skoja bara. Ta inte allt så allvarligt. Alltså att jag skämtade om att ser det gott ut smakar det skit. Så är det väl ändå ej. Tänker jag mig. 

 

Näää. Jag känner att jag börjar bli adhd 2.0. Sitter och fnissar och beter mig som ett litet mongo här. Jag ska ta och dra av ett riktigt ordentligt känslosamt inlägg här i dagarna. 

Och inte för att vara den som är den. MEN FÖRLÅT att jag älskar livet förbannat mycket just nu? Vad fan hände där funderar jag ?!?! Förvirrad kvinna? Men något !

Nä nog vet jag vad det handlar om. Det handlar faktsitk om detta:

 

Det handlar om att jag inte trycker i mig hormoner, det handlar om att jag bestämde mig för att bara acceptera all skit jag varit med om och accepterar det faktum att hjärnspöken kommer att finnas med mig resten av livet, MEN att jag gör allt jag kan för att förminska dom så mycket jag bara kan utan att ta kål på mig själv under tiden. Men det handlar mycket om en sak. Och det tänkte jag på idag. 

Vet ni hur lite som krävs för att göra mig lycklig? Det är väldigt lite. 

 

NÅååååååÅ!!!

Igår, måste bara (ja jag vet att jag hoppar runt mkt men jag tänker att ni får fan acceptera det. Bromsar ingen mig så kan jag gå igenom 32 år av livet på 1 timma fast.) Meeeeeen vad lilla bejsingen var mysig. DUUUUUH, jag säger de! Och om jag började tänka på att det känns som att det var förra veckan Lilly var sådär liten? Svar Yaaasss! Det var fan as mysigt! Barn är lätt det finaste vi har.

Jag ska absolut dra igen dehär nu!
Seså. Ska vifta tårna på soffan och peta i telefonen. Imorgon är det show för Lilly. 
Jäklar vad taggad hon är. 

Morsans piga. Så länge hon INTE börjar med nå hästar är jag nöjd. Jag är så allergisk så jag halvdör i andnöd och astmamedicin bara jag går förbi en. Usch. Nä sånt där går inte. Provade en gång att bara lukta på ett hårstrå. Direkt dösjuk. Hemskt när man går på affären och nån står och osar gammal hov framför en. N E J på dig säger jag bara. 
Stick hem och duscha.

 

Nu börjas det.  hahahaha. Skrattar för mig själv. Tusen bilder och tankar i huvudet med allt. 

Hoj. 

 

Nä. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter! 
Puss och kram. 

 

(tänker inte ens gå och läsa igenom dehär och se hur många gånger jag försökt att avrunda. Man har fan grova problem. Är jag tyst vet ni att jag är inne i en djup värld, hjälp mig gärna därifrån då. Håller jag på såhär. Skriver eller pratar om allt och inget är det helt ok med mig hahahaha.)