Linda Jennifer Teres

Den här tjejen alltså, hon går mig på nerverna näst intill varenda dag.
Men jag älskar henne som om hon vore odödlig.

 

Men jag kommer alltid att sakna min vackra Atlas, min fina fina Atlas.

Det har inte gått en dag sedan han fick somna in, utan att jag tänker påhonom.

Utan att jag blir tårögd av att kolla på alla bilder på honom..
Mamma sa att det nästan var lika hemskt och jobbigt som när min Morfar dog.
Så, den jycken, han hade satt sina spår även i hennes hjärta.
Och aldrig, kommer vi glömma honom. Och aldrig, kommer jag sluta skriva om

honom, prata om honom eller gråta för att jag saknar honom.
För det finns verkligen ingen som kan förstå hur mycket jag älskade min Atlas,

hur mycket han betydde för mig och hur glad jag är för dom åren jag fick med honom. 

För just för mig, kändes det som att han lika gärna kunde ha varit människa. 

Mitt hjärta värker ännu, jag saknar ännu, jag önskar ännu, att jag kunde ha fått krama

om min stora hund, och trängas i sängen, eller höra honom sucka, bara sådär

som han kunde när han blev less. Jag saknar honom bara.
Även om Zessan betyder allt för mig, så saknar jag honom.