Linda Jennifer Teres

Hej livet! Här kommer fan jag! 
Pigan har klivit på sitt sommarlov. Jag har ingen som helst sammanhängande semester för första gången på jag vet inte hur länge. Men på måndag kommer hon och vi får 2 veckor med varandra. GUUUUD vad jag längtar. Vad vi ska tjaffsa och mysa 😍

 

 

Har varit rätt off en period. Det blev mycket med allt bara. Det var bara mycket. Materilla saker är fan inte min grej riktigt. Min grej är mer livet, se saker, göra saker. Ge och få kärlek. 
Sånt är mer min grej.

 

Jag har hållt kontakt med typ 5 personer under denna tid. Igår funderade jag på varför just dom. Vad är det med dom som gör det så lätt att bara vara jag? 

Isabelle är ju en självklarhet, det är min andra halva. Vi håller varandra genom livet vad det än handlar om. Vi har gått igenom sorg större än någon annan vi upplevt, vi skrattar så tårarna rinner, vi förstår varandra på ett plan ingen annan gör. Vi bara vet att vad som än händer, om det händer nått och när det händer nått så har vi alltid varandra. 
Samma med Lillebror. Som inte ens är så liten längre. Förstår ni att jag ska bli Faster??!!! JAG ÄR SÅ GLAD för deras skull. Och jag längtar så mycket efter att få hålla fasters lilla Gosse för första gågen. Jag kommer gråta. GULLE ❤

 

Jag har någonstans börjat acceptera att mina drömmar om fler barn nog inte kommer att ske. 
Men jag är lyckligast på jorden som har världens finaste, omtänksammaste, klokaste och mest genuint snälla dotter. Hon är hela min värld och lite till. Och sen har vi ju alla omkring oss som förökar sig som en flock vilda kaniner. 

 

Är även under utredning för adhd. Det känns lite blandat där faktiskt. Det kan vara ett av dom bättre besluten jag tagit. Just för att förstå mig själv bättre, och att kunna förklara för andra varför jag gör som jag gör ibland, eller hanterar situationer på ett visst sätt. Jag är trött på att konstant känna mig som en börda för andra trots att jag inte är annat är självständig. 

 

 Och vet ni vad jag saknar? Jag saknar att vara kär! Jag saknar fan någon att dela mina galenskaper, myskvällar och tankar med. Jag saknar att säga jag älskar dig till någon. 
Ja, vet ni vad. Jag gör faktiskt det. Vad fan hände där?
Det var nästan obehagligt hur mycket jag kände att känslor som uppstod sommaren 2021 uppenbarligen inte hade dragit vidare trots allt. OCH DE vet jag inte vad jag tycker om. 
Men det skiter jag i just nu. För det var härligt att känna lite även om jag vet att det är bs från andra hållet. Men det var absolut bästa känslosvallet för detta år. Och det behövdes. Allt den dagen behövdes. KRAMIS.

 

Nä nu ska jag givva elhojj FAN VA SKOJJ. 

Och nej jag kommer aldrig växa upp. 

 

Nytt år med tusentals nya  möjligheter!