I know what you did that time, when you met her.
funderar en hel del på allt jag vill och inte vill.
Vad jag borde och inte borde göra, och såklart alla mina måsten.
Igår när jag kollade tv, började hjärnan att sätta igång sin arbetande process ännu en gång.
Och jag som tänkte att nu har det lugnat ner sig, för att det kändes bättre.
Men det var nog bara så som jag kan kalla önsketänkande, för det är inte bra, och det var inte bra heller
för den delen. För det gör ont i mitt hjärta varje gång jag ser eller hör.
Varje gång jag tänker eller saknar.
Hur kan en så liten sak, få en att tänka såhär mycket, och att må såhär konstigt?
det är någonting jag aldrig kommer att förstå mig på, och helt ärligt, inte resten av världen heller.
Men jag önskar, jag önskar bara för en dag, att jag fick vara mig själv utan alla tankar och funderingar
som bara gör ont och gör mig ledsen.
Utan Joel, hade jag suttit fast i det hela värre än nu.
Älskling..
Och nu, göra klart PM för nationella på måndag, och plugga lite smått här och lite smått där.
Jennifer.
-