Linda Jennifer Teres

Ännu ett nytt år. Och så mycket som har hänt i livet. 

 

jag känner mig så befriad men samtidigt så låst. 

Jag och dottern har inget eget hem men vi får bo hos min pappa och hans sambo, vilket kan ha varit min räddning ur ett destruktivt och långt ifrån hälsosamt förhållande. 

Jag tappade mig själv tidigt i det. Jag sket i dom uppenbara ”röda flaggorna” för att jag har nått behov av att ta hand om alla och hjälpa dom när jag märker att dom kämpar med något. 

DET gör jag aldrig mer om!!! 

nu är det jag och pigan som gäller till 100000%

Tills den dage det finns någon som är stabil, ger lika mycket kärlek till familjen som dom ger, någon som ser och hör oss, någon som finns där och tar hand om oss dom gånger vi behöver det precis som vi tar hand om alla när dom behöver det. 

Jag vet att det finns någon där ute som är så jävla opererat men ändå så perfekt. 

Jag vet också vem jag önskar att det skulle vara men så verkar inte fallet heller vara så med andra ord. Det är jag och pigan ❤️ 

 

Men vi är lyckliga. Och huvudsaken för mig är att mitt barn mår bra. Hon är hela min värld och lite till. 

Nåja. Jag tänkte iallafall börja försöka blogga igen med tanke på att min hjärna kokar över och jag bara vill få ur mig så himla mycket för att på något sätt rensa mi egen kropp och knopp. 

Imorgon är det första Maj. Och jag ska försöka göra allt jag kan för att ge min dotter en mysig dag 🥰

 

Godnatt